Det är sent 90-tal och Gunnar Thelin forskar vid Lunds Universitet om växters näringsförsörjning, näringsbalans i skogsbruk och hur askan från trädbränslen kan återföras som växtnäring till skogen. Under denna tid ser han hur vi slösar på våra naturresurser i samhället. Det irriterar honom.

Det måste finnas ett sätt att ta tillvara de näringsämnen som går förlorade i samhällets avloppsströmmar. Han fördjupar sig på området näringsrika restprodukter och förundras mer och mer över diskussionerna som förs om sinande fosforlager och den matbrist som kan uppstå därav.

Det bör finnas en möjlighet här, om man bara kan ta tillvara de outnyttjade näringsresurserna i samhället. Dessutom finns det inga kommersiella aktörer på marknaden. Om näringsinnehållet i våra restprodukter kan återföras till kretsloppet på ett hållbart sätt löser vi både problemet med våra sinande växtnäringsresurser och problemet med överskott av restprodukter.

Samtidigt kan vi minska risken för utsläpp som övergöder vattendragen. Näringen måste bara omfördelas från där den är ett problem till där den gör nytta.